Nyhetsblogg
Hundarna

Kull 2 "Zaia" / 2013

Kurser och läger 

Om mig
Mästerskap

SL(elit)Ch SBCh SLCh Bamse "Kompis"
1984-06-20 - 1994-10-25, Reg.nr: S45095/84
Släkt och syskon        Valpar

Meriter
Jakt: 2:a pris Nybörjarklass (startad en gång, drygt 7 år gammal). Godkänt Retrievertest.
Bruks: Svensk Brukschampion (1989) i spårhundsgruppen (bästa resultat 606,5 poäng).
Lydnad: Svensk Lydnadschampion (1988). Svensk Lydnads(elit)champion (1991).
Utställning: Bästa resultat; CK, "Championkvalitet", och placerad i Bästa hanhundsklass.
Övrigt: Mentaltestad (korning) 184 poäng.
Mästerskap: Deltog Bruks-SM (spår) 1990, (oplacerad, bröt spåret). Svensk Ungdomsmästare i spårhundsgruppen 1989-91.
Vandringspris: "Väst-Bäst-Flat-B" (FRK/västra) 1989-1991.

"Kompis"

Bamse, eller ”Kompis” som vi kallade honom, var en helt fantastisk  arbetshund. Jag var helt ”grön” inom hunderiet när vi köpte honom sommaren 1984. Vi hade tidigare haft en blandrashane  (collie/schäfer), en begåvad och lugn hund som inte krävde  mycket kunskap av oss i familjen... Och så kom då Kompis - ett  yrväder Mölndal sällan skådat! Vi började på nybörjarkurs på  Göteborg-Mölndals Brukshundklubb i september 1985 i  förhoppning att i alla fall kunna ha hunden lös - någon gång...  Omdömet "synd på en sådan bra hund med den föraren" fälldes  mer än en gång, om än i rå men hjärtlig ton. Jag gjorde  förmodligen alla tänkbara misstag och tabbar i träningen med  Kompis men han ställde alltid upp med samma positiva inställning  och så småningom lärde även jag mig hur allt skulle gå till och  resultaten blev bättre och bättre. 

Vi tränade främst lydnad och spår men också lite sök. Kompis blev Lydnadschampion 1988 och var på håret att kvala in till SM i lydnad 1989. Hösten 1991 startade vi fyra gånger i den då nya elitlydnadsklassen och fick titeln SL(elit)Ch. I spår startade vi en hel del 1989 och sedan sparsamt 1990 och 1991 p g a den olyckliga muskelskada som Kompis drog på sig redan som 5-åring. Vi deltog på Ungdoms SM i spårhundsgruppen 1989 – 91 och vann alla tre år. Vi kvalade också in till ”stora” Bruks-SM 1990. Där hade vi dock oflyt på spåret och drev ett älgpar framför oss vilket ledde till att vi fick för lång tid på spåret och därmed inte fick fortsätta tävlingen. 1991 var vi med i GMBKs (Göteborg-Mölndals BK) lag som kom 3:a på den då stora och prestigefyllda tävlingen "Lag-SM i Bruks". I sök kom vi så långt som en start i högre klass dock utan att bli godkända. Jag tränade egentligen ingen jakt alls med Kompis. Vi gjorde ett ”Retrievertest” (ett anlagsprov där vilthantering, vattenglädje och apporteringsförmåga testades, snarlikt dagens AB) där Kompis blev godkänd och vi startade en gång i nybörjarklass hösten 1991. Kompis gjorde allt väldigt bra men var oerhört upphetsad och var därför inte helt tyst och resultatet blev ett 2:a pris. Han visade dock mycket fina anlag för jakten och det har ju också förts vidare till hans avkommor.

Efter hösten 1991 ”pensionerades” Kompis från träning och tävling och levde sina sista tre år i högsta välmåga tillsammans med mina föräldrar. Han var pigg som en lärka mentalt ända till slutet men hältan efter muskelskadan blev allt värre och då vi stod inför valet att ytterligare öka cortisondosen eller att låta honom somna in valde vi det senare och Kompis avlivades så i november 1994.

Valpar
Kompis har visat sig vara en mycket bra nedärvare av sina utmärkta arbetsegenskaper och stora arbetsvilja. Hans insatser som avelshund finns för övrigt omnämnda i förtexten till Flatboken 2000 (jättekul, tycker jag!). Kompis fick fem kullar efter sig, samtliga uppfödda av Hinnareds kennel:

1989 – Först kullen, med tiken Hinnared’s Bolla.
Den mest omtalade valp ur denna kull är Monika Bromans (Kennel Glädjeyrans) hane SJCh SLCh Tjh (räddning) Hinnared’s Mutter. Förutom sina ”arbetsmeriter” fick Mutter som veteran också cacib på en internationell utställning. Mutter är använd i avel och har visat sig vara en mycket god nedärvare både exteriört och av jaktliga egenskaper.

Kompis sommaren 1989 (Foto Anders Palmqvist)

Kompis sommaren 1989 (Foto Anders Palmqvist)
Också de övriga ur Hinnared´s M-kull visade sig vara mycket goda arbetshundar både inom bruks, jakt, lydnad  och som tjänstehundar. Nämnas bör också familjen Rölanders Hinnared’s Manna. Mannas dotter med hanen SJCh Ljuva Mons Rasmus, Hinnared’s Extra, hann med att få en kull valpar med S o N JCh SUCh SVCh Keca’s Fetisov innan hon allt för tidigt gick bort. En av valparna ur denna kombination, NordJCh Hinnared’s Nitro tog sitt svenska jaktchampionat knappt tre år gammal.

1990 - Hinnared´s Bolla nedkom med kull nr. 2.
Även denna kull visade sig bli utmärka arbetshundar inom samtliga områden. Den mest omtalade av dessa är Stig-Arne Nymans hane SBCh SLCh Hinnared’s Oddie-Opus. Oddie var endast ett 1:a pris ifrån att även bli SJCh och deltog också på bruks-SM i rapporthundsgruppen vid ett tillfälle. 

Oddie har också han lämnat mycket duktiga valpar efter sig. I kombination med Tina och Björn Weberg tik SJCh SVCh SLCh Tjh (räddning) LP Roghöjdens Norska La Chivas kom bl a SJCh SVCh SLCh Tjh (räddning) LP Roghöjdens Omega a’ la Chivas som med Tina Weberg som förare vann Flat-mästerskapet 1998. 

1991 - Kull 3, med Hinnared’s Hasta som mor.
Ur denna kull är utan tvekan den mest omtalade min egen tik SJCh SVCh SBCh SLCh Hinnared’s Unita, se info på annan plats på sidan. Hanen SBCh Hinnared’s Uncas var en mycket duktig brukshund som bl a deltog på bruks-SM i rapporthundsgruppen vid ett tillfälle.

1991 - Kull 4, återigen Hinnared’s Bolla.
Som tidigare helsyskon visade också dessa valpar att de var utmärkta arbetshundar. Mest omtalad ur denna kull är Stig-Arne Nymans SJCh Hinnared’s Winner. Winner placerade sig bl a som 4:a i elitfinalen på Flat-mästerskapet 1998. Winner har även han visat sig vara en mycket god nedärvare av främst jaktliga egenskaper.

1992 - Hinnared’s Hasta nedkom med Kompis sista kull.
Ur denna kull har tyvärr ingen av valparna kommit ut och visat sig i högre klasser.

Nämnas kan att tiken Hinnared’s Bolla 1999 tilldelades SKKs Bruksavelspris på de meriter kombinationerna med Kompis erhållit.

Kompis och Anna-Lena, lydnadsträning 1989 (Foto Anders Palmqvist) Kompis främsta egenskaper var utan tvekan hans positiva inställning, oavsett vad jag hittade på, och hans outtröttliga arbetsiver. Efter ett lydnadspass kunde han ligga kvar och vänta i timmar på appellplanen i förhoppning att vi skulle träna något mer, om än bara några steg fritt följ. Allt var lika kul!

En annan utmärkande egenskap var Kompis enorma vattenpassion. Han kunde ligga i och nöjessimma, utan mål och egentlig anledning – helt enkelt för att han älskade att simma, i över en timme i sträck. Jag har många gånger undrat vad han hade kunnat utföra på jaktprov om han tränats som unghund och med en erfaren förare... Hans valpar har ju som nämnts bekräftat hans fina egenskaper. 

Jag är oerhört glad och tacksam för att jag fick en så bra hund som första hund att jobba med. Kompis har givit mig många härliga minnen och kära vänner inom hunderiet!

Noterat av matte Anna-Lena i januari 2002.