|
Lag-SM
Retriever 2005 - Västra avdelningen segrade igen! |
Årets seger är
Västras tredje Lag-SM-seger sedan mästerskapet startade 1995
och är därmed den
avdelning som har tagit flest segrar. Västras lag representerades i öppenklass av Inger Karlsson med flatten Hawsthorn Chalip (Allvar) och jag med Saga och i elitklass av Yvonne Lindqvist med labradoren Fräck av Sunnanvind (Mac), Bengt-Göran Landin med golden Duvkullans Oberon (Midas) samt Ralf Zackrisson med labradoren Ambrosdalens Aila. Lagledare var Kurt Johansson och Gunnar Peterson var domare. Förutom lagsegern utsåg domarna Ambrosdalens Aila till Tävlingens bästa hund och laget fick även vandringspriset Gallskrikan för bästa framträdande, klädsel och laget med det lilla extra. Yvonne Lindqvist fick rutan Jaktmarker & Fiskevattens pris för stort engagemang. Detta är Västras hittills största framgång totalt sett vad det gäller priser och utmärkelser. Upplägget för lördagens grundtävling bestod som brukligt är av 4 rutor och jag återger kortfattat hur vi upplevde och löste uppgifterna i den ordning som vi fick dem. |
1 Granngården Denna ruta stod Saga och jag över. Det var en sökruta på ett risigt hygge med högt gräs som var tungsprunget och tog mycket kraft av hundarna. Det kastades även markeringar med olika tider som skulle passas och max två hundar fick användas på söket samtidigt. Vi lyckades sådär tyckte vi, då det bara blev 145 poäng men hundarna gjorde vad man kunde begära i värmen. Det skulle senare visa sig att det var ett riktigt bra resultat. 2 Agria Detta var en markeringsstation med enkla, dubbla och tripplar. För att hundarna skulle få börja att hämta i varje omgång skulle en dirigering hämtas in. Svårigheten var att vissa markeringar hamnade otäckt nära dirigeringsområdet. Saga jobbade på bra med sina markeringar men det var svårt med långa avstånd och högt gräs och varierande kvalitet på kasten. Dock gjorde vi här en mycket snygg dirigering! Alla hundarna skötte sig bra och vår slutliga poängsumma blev 125. |
3
Jaktmarker & Fiskevatten Denna rutas huvuduppgift var landdirigering där man fick välja ut den dummy som skulle hämtas. De fanns utlagda längs två sneda linjer med låg resp. hög poäng. Innan hundarna fick skickas på sin markering skulle de först hämta in en svår markering i högt gräs. Saga var en av få hundar som spikade sin markering i det höga gräset! Vi gjorde ett bra försök på vår dirigering men den var allt för svår för vår nivå och till slut tog Saga istället en närliggande dirigeringsdummy. Med facit i hand skulle vi ha valt en enklare taktik och samlat mer bonuspoäng på tiden men det är ibland mycket svårt att under tidspress läsa (tolka) reglerna för vad som är tillåtet. Poängsumman på denna ruta blev 165. 4 Proplan Denna ruta var den svåraste och stökigaste men samtidigt utmanande. Man kan nog förstå varför domarna hade hörselskydd! Startnyckel till apporteringen var att skjuta ned en dummy via en ”22-snurra” och därefter skulle skyttens hund hämta in denna dummie. Bom vid skjutningen hade inneburit 3 minuters väntan på start för apporteringen men detta klarade vi (Ralf) med träff på första skottet. Nästa problem var att samtliga hundar skulle hämta in en dirigering var, annars blev det minus 50 poäng, vilket tyvärr drabbade oss. Saga tyckte det mesta var läskigt på denna station - från vättarna som låg utplacerade rakt över linjen till "vår" dirigeringsapport till den höga "musik" i form av alla tänkbara fågelljud som spelades av en rejäl musikanläggning! Det lät som rena regnskogsdjungeln! Vi fick ialla fall ihop 90 poäng vilket var rätt ok trots allt med tanke på att många lag hamnade mellan 0 – 10 poäng. |
På
kvällens supé meddelades vilka lag som gått vidare
till semifinal och vi blev allt lite förvånade men mycket
glada när vi kom med bland de fyra! Semifinal Vi lottades som andra lag på söndagens semifinal. Upplägget var en walk-up med två skyttar framför linjen. Nu skulle alla hundarna deltaga till skillnad mot lördagens grund-omgång där en hund skulle ställas över i varje ruta. Det kastades enkla, dubbla och tripplar i mycket svår terräng med högt gräs där hundarna inte såg några nedslagsplatser och också hade svårt att avgöra djupet, de såg bara dymmiesarna flyga genom luften. Här var kravet att varje hund skulle hämta in minst två stycken, vilket vi lyckades med. Varje dummie var värd 15 poäng om den hämtades som en ren markering utan förarstöd. Vid minsta stöd sjunk värdet till 5 poäng. Här gällde det att ha rätt fingertoppskänsla för att bryta hundarna som inte lyckades snabbt och gå vidare på nästa markering och detta fungerade bra. |
Det var inte
lätt för hundar (eller förare!) |
Final
Finallagen blev alltså Dalarna och Västra där Dalarna var klara favoriter efter ett mycket bra arbete under lördagen och morgonens semifinal. Finalen bestod av två parallella banor med 5 käppar i varje bana där hundarna skulle hämta var sin förutbestämd dummy. Första pinnen stod på ca 40 meter och därefter var 20:e meter. Sista apporten låg ca 120 meter bort. Mellan banorna var det ca 30 meter, snävt alltså. Innan hundarna fick skickas på sin dirigering skulle en markering hämtas. Tiden togs för hur fort respektive lag hämtade in sina 5 dummies. Ett staket med två eltrådar (utan spänning) som skulle passeras ställde till det en hel del för vissa hundar. Extra krydda var publiken, både folket och en stor flock kor som stod på rad alldeles bakom startrutorna. Dalarna startade med bra flyt medan vi hade stora problem att komma igång. Vår första hund fick olyckligtvis en total blockering och ville inte låta sig dirigeras och efter en stund valde domarna att låta oss ta in nästa hund som var Saga. Vi fick alltså först hämta dirigering nr 1 och sedan ta vår markering och den dirigering vi blivit tilldelade. Efter lite inledningsstrul fick jag iväg Saga på nr 1 och hon spikade sedan sin markering och tog dirigering nr 2 helt ok. När båda lagen hade fått in sina dummies och det var dags att byta bana och köra en gång till ledde Dalarna med 2 min och 50 sekunder. |
I princip
en omöjlig tid att hämta in kan tyckas men man skall inte ge
upp förrän slutsignalen går. Västras lag fick efter
en, som vi tyckte, evighetsväntan köra igång andra delen
av finalen. Då hade det dock börjat strula för Dalarna.
Det visade sig nu att den bana vi börjat på var betydligt krångligare
än den andra. Saga spikade återigen sin markering
och gjorde en riktigt snygg dirigering i flygande fläng! Nu började
vi närma oss. Det började skrikas allt mer i Dalarnas lag och
när Ralf skickade ut Aila mot vår sista dummy hade Dalarnas
sista hund redan tillbringat några minuter nere i området
för den 5:e dummien. Spänningen började nu bli olidlig;
skulle vi verkligen lyckas med att ta igen nästan 3 minuter?! När
Aila bara hade några meter kvar till dummien sprang Dalarnas hund
fram och tog vår dummy och därmed stod Västra som segrare
i 2005 år Lag-SM. Helt otroligt, men sant! Stort tack till SSRK/Småland
för ett kanonarrangemang! Stationerna var mycket väl genomtänkta,
lika svåra för alla lag, en gemytlig atmosfär och bra
mat och förläggning. Jag vill även passa på att tacka
våra sponsorer Swed Team, samt mina lagkamrater för härlig
gemenskap! |